Ledsen
Hur kommer det sig att jag alltid bloggar när jag känner mig nere? :/
Vet inte.. Men känner mig bara så jäkla tom. Missanpassad. Jag passar liksom inte in...
Nej det finns så mycket jag känner skulle behöva få komma ut, men jag vet inte hur? Vad ska jag säga!? Att jag känner mig ledsen för att jag känner mig ensam? Äh..
Jag känner mig ensam helt enkelt. Vill att det ska hända någonting, vill komma bort, andas på riktigt och bara få njuta. Få må bra. Kunna känna mig lycklig och tillfreds. Varför är det så här?
Ajja whatever. Nu ska jag få på mig lite käder och sen ska jag gå ner och handla det sista till salladen som jag ska göra, sedan ska jag träna. Typ den enda som kan få mig på andra tankar...
Vet inte.. Men känner mig bara så jäkla tom. Missanpassad. Jag passar liksom inte in...
Nej det finns så mycket jag känner skulle behöva få komma ut, men jag vet inte hur? Vad ska jag säga!? Att jag känner mig ledsen för att jag känner mig ensam? Äh..
Jag känner mig ensam helt enkelt. Vill att det ska hända någonting, vill komma bort, andas på riktigt och bara få njuta. Få må bra. Kunna känna mig lycklig och tillfreds. Varför är det så här?
Ajja whatever. Nu ska jag få på mig lite käder och sen ska jag gå ner och handla det sista till salladen som jag ska göra, sedan ska jag träna. Typ den enda som kan få mig på andra tankar...
Down
Jag orkar inte. Mår inte bra. Mår inte bra alls. Sitter och tänker.. Tänker och tänker. Och så slog det mig. En del av mig lever fortfarande i det förflutna. En del av mig är fortfarande sårad, förkrossad och lämnad ensam åt vargarna. En del av mig ligger fortfarande kvar på marken, med blödande sår, oförmögen att resa mig upp. En del av mig har inte lyckats gått vidare. Frågan är bara den; kommer den delen någonsin att lyckas?
Jag klarar inte av ett svek till. Jag gör det inte. Jag kommer falla. Djupt och äckligt då. Och det värsta av allt är att jag bara går och inväntar min egen dommedag. Tick, tack, tick... Tiden går, och jag vågar knappt andas.
Men jag känner, vare sig jag vill eller inte, att det är nära nu. Fasligt nära.
Jag klarar inte av ett svek till. Jag gör det inte. Jag kommer falla. Djupt och äckligt då. Och det värsta av allt är att jag bara går och inväntar min egen dommedag. Tick, tack, tick... Tiden går, och jag vågar knappt andas.
Men jag känner, vare sig jag vill eller inte, att det är nära nu. Fasligt nära.
Jag ORKAR inte
Alltså vad är det som är så J Ä V L A svårt att förstå!? Har man en flickvän- HÅLL DIG TILL HENNE DÅ FÖRIHELVETE!?
Annars anser jag att paret i fråga ABSOLUT inte är rätt för varandra. ABSOLUT inte.
Jag menar, okej, jag tänker inte sätta någon fuckin jävla gloria på mitt eget huvud nu och låtsas att jag är bättre än någon annan, men jag vet iallafall vart jag har mig själv någonstans i det här avseendet iallafall. Så här är det för mig. Jag har en pojkvän, Mattias, som jag älskar överallt annat. Jag har B A R A ögon för honom, och nu menar jag det ordagrant. Andra killar intresserar mig inte. Det INTRESSERAR mig inte. Rör mig inte i ryggen. Ser jag en kille på stan som skulle råka se bättre ut än de flesta reflekterar jag inte ens över det. Jag tänker kanske något i stil med, "okej, han såg väl bättre ut än medelmåttan" Och detta händer.. Kanske MAX en gång i halvåret. Jag minns det inte ens senast, hallå? Jag bryr mig lixom inte. Jag mår dåligt av att se andra killar naked, liksom, andra killar i bar underkropp, eller ännu värre, en helt naken kille. Jag mår illa! Helt seriöst. Varför skulle jag vilja titta på någon annan när jag har en underbar pojkvän!? Räcker inte det med en då eller!? Jo, det gör det för mig. Det räcker så jävla väl med Mattias, bara Mattias för mig.
Jag VILL inte ha någon annan. Jag VILL inte se någon annan.
Nu syftar jag inte på att man skal blunda om man går på stan. Men det är en jävla skillnad från att gå på stan och tänka WOW vilken jävla heting till att bara kunna gå förbi, se och sedan konstatera att "jaha"
Jag fattar liksom inte!?
VAD är grejen!? Är jag ensam i världen om att tänka så här? Om att vara sån här!? Om att inte hela tiden, eller om bara så då och då, söka sig till andra!? Om det bara så är bilder, filmer, videos, presentetaionsbilder på nätet!? Det bekommer inte mig. Kanske, det hade gjort om jag var singel? Vem vet!? Men nu har jag en pojkvän. Världens finaste som jag är nöjd med. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill inte S E på någon annan på det där sättet. På det där granskande äckliga sättet. Jag mår liksom illa vid tanken. Jag nöjer mig med en.
Men. Är det fel på mig för att det är så? Varför vill man se på andra? Vad är det som lockar? Jag anser att det måste vara en brist på någonting i förhållandet. Känslor, utseende, ja, något. Annars vill man inte. Är man 100% nöjd med sin partners utseende och är man 100% på att man vill vara med denne för resten av livet så VILL man inte. Och så är det, man SKA INTE VILJA.
Så. Detta får mig alltså då att undra. Gör jag något fel? Vad är fel med mitt utseende? vad är det som är fel!? Och följdfrågan... Som jag kanske inte ens vill ställa... Men varför då just jag!? VARFÖR vara med mig om det finns så sjukt mycket annat intressant där ute!? VARFÖR!?
Min högsta önskan, min högsta önskan är Mattias ska dela mina åsikter. Till 100%
Det är min önskan.
Annars anser jag att paret i fråga ABSOLUT inte är rätt för varandra. ABSOLUT inte.
Jag menar, okej, jag tänker inte sätta någon fuckin jävla gloria på mitt eget huvud nu och låtsas att jag är bättre än någon annan, men jag vet iallafall vart jag har mig själv någonstans i det här avseendet iallafall. Så här är det för mig. Jag har en pojkvän, Mattias, som jag älskar överallt annat. Jag har B A R A ögon för honom, och nu menar jag det ordagrant. Andra killar intresserar mig inte. Det INTRESSERAR mig inte. Rör mig inte i ryggen. Ser jag en kille på stan som skulle råka se bättre ut än de flesta reflekterar jag inte ens över det. Jag tänker kanske något i stil med, "okej, han såg väl bättre ut än medelmåttan" Och detta händer.. Kanske MAX en gång i halvåret. Jag minns det inte ens senast, hallå? Jag bryr mig lixom inte. Jag mår dåligt av att se andra killar naked, liksom, andra killar i bar underkropp, eller ännu värre, en helt naken kille. Jag mår illa! Helt seriöst. Varför skulle jag vilja titta på någon annan när jag har en underbar pojkvän!? Räcker inte det med en då eller!? Jo, det gör det för mig. Det räcker så jävla väl med Mattias, bara Mattias för mig.
Jag VILL inte ha någon annan. Jag VILL inte se någon annan.
Nu syftar jag inte på att man skal blunda om man går på stan. Men det är en jävla skillnad från att gå på stan och tänka WOW vilken jävla heting till att bara kunna gå förbi, se och sedan konstatera att "jaha"
Jag fattar liksom inte!?
VAD är grejen!? Är jag ensam i världen om att tänka så här? Om att vara sån här!? Om att inte hela tiden, eller om bara så då och då, söka sig till andra!? Om det bara så är bilder, filmer, videos, presentetaionsbilder på nätet!? Det bekommer inte mig. Kanske, det hade gjort om jag var singel? Vem vet!? Men nu har jag en pojkvän. Världens finaste som jag är nöjd med. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill inte S E på någon annan på det där sättet. På det där granskande äckliga sättet. Jag mår liksom illa vid tanken. Jag nöjer mig med en.
Men. Är det fel på mig för att det är så? Varför vill man se på andra? Vad är det som lockar? Jag anser att det måste vara en brist på någonting i förhållandet. Känslor, utseende, ja, något. Annars vill man inte. Är man 100% nöjd med sin partners utseende och är man 100% på att man vill vara med denne för resten av livet så VILL man inte. Och så är det, man SKA INTE VILJA.
Så. Detta får mig alltså då att undra. Gör jag något fel? Vad är fel med mitt utseende? vad är det som är fel!? Och följdfrågan... Som jag kanske inte ens vill ställa... Men varför då just jag!? VARFÖR vara med mig om det finns så sjukt mycket annat intressant där ute!? VARFÖR!?
Min högsta önskan, min högsta önskan är Mattias ska dela mina åsikter. Till 100%
Det är min önskan.
