Samma visa, om och om igen

så sitter jag här, precis som om ingen tid har gått över huvud taget, räknar ner minuter, snart ska jag göra mig iordning. snart ska jag göra det, sedan ska jag göra det, och sen det, sen det, sen det. autopilot, jag går på autopilot, men så fort jag stannar upp och slår en tanke på vad jag egentligen sysslar med så mår jag dåligt. ska det verkligen vara så? är det värt det?

jag har ångest över att jobba, jag har ångest över att jag är fet, jag har ångest över att det är alla hjärtans dag idag. eller förlåt där ljög jag, att det är alla hjärtans dag idag bekommer mig faktiskt inte ens, är inte det sjukt? konstigt kanske.

är det så här livet ska se ut? jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, semester, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba?

herregud. att man får dippar när man kommer hem till vardagen kan jag ta, men att det ska vara så här, vad är det för ett jävla system? nej, så här tänker jag inte ha det. ldfkjlsdkfjls

nu ska jag och jobba, just det. roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0