pinnjäveln i hjulet

Varför är det så? Varenda, varje gång, jag lyckas ta mig upp på cykeln efter att ha fallit omkull så är det alltid någon som ska komma där med sina äckliga pinnar och stoppa dem i hjulet så att jag faller, framstupa, kraftigt mot marken, igen. Igen, igen och igen. Varenda jävla gång...

Försöker man vara snäll så får man fan för det. Försöker man vara förstående borde dödsstraff tillkomma. Vad i helvete gör jag för fel?

Det känns som om jag är inlåst i en bubbla där folket som jag omger mig med endast är skapta för att förvränga, snedställa mig bild av hur en realistisk verklighet faktiskt ska se ut. Jag känner mig fångad i en skräckfilm, en skräckfilm där jag är offret, den dumma, hon som inte kan tänka klart, hon som bara gör fel, fel, fel hela tiden. Hon som bara är, hon som bara är det där äckliga jävla missfostret som finns. Det känns som att jag är skapt för att förstöra.

Jag vill inte finnas. Jag vill inte bo i den här vanskapta kroppen längre.

Och nej, det här är ingen -kom-in-och-läs-och-tyck-synd-om-mig-blogg- utan detta är ett ställa där jag ska kunna få ha ordet, för en gångs skull.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0