noll koll

Det känns som om livet rinner ifrån mig, sipprar ur mig likt var i ett öppet, köttigt sår, likt, de sår som numera pryder mina armar och ben. Läckert, riktigt tjusigt.

Men när man inte har tillgång till underbara små xanor som lättar på kroppens tunga börda, vad gör man inte?

...ja vad gör man inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0